Det gör skillnad, jag kan påverka min omvärld

Jag vet inte om jag är särskilt intresserad av politik egentligen. Jag är medlem i ett parti och röstar väl på detta parti nästan i allafall utom en gång. Jag upprörs av saker som dåliga skolor, försämrad offentlig sektor, välfärd och miljöproblematiken. Det gör väl dom flesta, eller? Igen vill att deras barn ska få en dålig start på livet, med skrala kunskaper. Ingen vill att deras barns naturliga nyfikenhet ska förbytas mot den förlamande tristess som garanterat infinner sig efter ett eller ett par år av pekpinnar och, underliga eller kanske snarare frånvaro av korrekta, krav. Ledsna lärare och byggnader som inte har renoverats på 30 år eller mer. Det vill ju ingen. Ingen vill att deras gamla mamma ska ligga undernärd i månader med liggsår och inte få tillräckligt med mat för att deras vårdinrättning drivs av ett företag med omoralisk ledning. Ingen vill att deras hårt förvärvade lön ska skänkas bort till enstaka personer i samhällets absoluta toppskikt och låsas in på bankvalv långt borta i andra länder istället för att vara till gagn för våra egna. Ingen vill att kylan ska bestå, deras fastighet svämmas över. Ingen vill betala mer för maten. Ingen vill ha sämre mat. Igen vill att deras barn ska få bestående men på grund av kostnadseffektivt framtagna livsmedel. Ingen vill äta något annat än dom tror dom köper. Ingen gillar att bli lurad. Igen vill att barnens små roliga ting ska vara mättade med tusentals livsfarliga substanser. Ingen vet riktigt vad denna kemikaliecoctail kan leda till när dessa småttingar växer upp. Vi tar så mycket för givet, dels sådant som tidigare generationer kämpat länge och hårt för att vi nu ska åtnjuta, dels våran fullkomliga valfrihet och egentligen ganska onaturliga livsstil. Jag känner en frustration som jag är rätt säker på att jag delar med ganska många, men vad ska man göra då? Jag tror jag vet en sak, ändra sig själv. Börja med sig själv. Små ting. Men det är lätt att bli uppgiven, det blir jag. Förneka. Det gör jag. Vi får väl stötta varandra i den här processen. Ge varandra en klapp på axeln. Köpte ni miljövänligt golv? Bra! Bytte ni skola till den kommunala för att ni inte ville stötta omoraliska vinstintressen och framför allt få en bättre start för era barn? Bra! Betalade ni 1200 istället för 900 för era matkassar, för att ni bryr er om att era barn och vår lilla värld inte blir förgiftade, när ni veckohandlade? Bra! Tog ni tåget? Bra! Nytt mantra: Det gör skillnad, jag kan påverka min omvärld. Det gör skillnad, jag kan påverka min omvärld. Det gör skillnad, jag kan påverka min omvärld. Det gör skillnad, jag kan påverka min omvärld. Det gör skillnad, jag kan påverka min omvärld.

Att bygga bort sin ångest

Arbetsrummet nu färdigrenoverat. Nya tapter, färg, renoverade lister, nytt golv i eklaminat. Det är kul att jobba med händerna. Det går lätt med bra verktyg och en fantastiskt bra såg som jag fått låna av Mathias. När man håller på där och donar skingras tankarna och man är i nuet. Ha! Hela jävla Sverige håller ju på och bygger bort sin ångest och arga snickarn får kramas igen. Nej tillbaka till ämnet, va var det... nuet.

Det är bra. Nuet alltså. Jag oroar mig alldeles för mycket för allt. Det är kallt länge, jaha, klimatförändringarna, golfströmmen har pajat, domedagen här. Suck ja. Eller hälsan. Tänk om det är något allvarligt den där hostan? Restistenta köttätarbaciller. Kinesiska fåglar hotar med någon ny styggelse där borta och 80% eller vad det var av alla danska grisar som tages av daga bär på resistensta bacillusker. Är det inte små mördarmaskar i blåbären? Jo, jävlar. Kräksjuka och rosenfeber, lunginflammation och än värre anfäktelser ska man kämpa mot med all sannolikhet antagligen. Och allt det andra sen då? Jobbet. Jag kommer antagligen drabbas av nedskärningar, bli omplacerad till något trökigt produktionsjobb, sitta i på hk och veckopendla igen, ojoj det går nog utför på den fronten också. Anslaget i budget drar dom nog ner igen från departementet så vi knappt kan ha lunchrast ens (visserligen typ så det är), det blir nog värre. Och bensinen blir dyrare. Bilen går sönder. Taket läcker. Fukt och mögel. Kärnvapenkrig och Ringhals brinner.... aaaaaaaaaaaaaaaaah

Vad ska man göra. Jo, så här tänker jag tänka: ok, det låter jobbigt det där, men hur har jag det egentligen? Är vi friska? Ja.
Har vi en väldigt trevlig bostad att söka skydd i när det blir kallt? Ja.
Har vi mat att äta när vi känner för det och vad vi vill? Ja.
Har jag ett fantastiskt spännande jobb, där jag själv bestämmer när, var och hur jag ska jobba? Ja!
Är jag ensam? Nej.
Är jag sjuk? Nej.
Går värden under? Inte så värst mycket

S l u t a oroa dig nu