I LOVE JEX THOTH

Alltså, jag ska försöka beskriva det som har hänt så ni förstår händelsens dignitet i ljuset av min personlighet, fast om ni läser detta känner ni antagligen mig i och för sig. Ok. Jag har ett ganska stort musikintresse kan man säga. Men jag är endå selektiv, speciellt på "äldre" dar. Det är liksom inte lika lätt att imponera på mig. Jag olika egna musikprojekt sen ungefär 24 år tillbaka. Ibland som berör mig mer, ibland mindre. En annan sak jag jobbar på sen en tid tillbaka är att leva i nuet mer. Det är väldigt svårt. Försök. Jag har hittat en för mig relativt ny vinkel i mitt musikintresse, nämligen tung långsam metal aka doom metal. Ett av mina senaste absoluta favoritband heter Jex Thoth. Det är ett av ganska få band som står på min lista över band jag kan tänka mig att gå på live. Upptäckte dom genom en av mina bästa väninnor som rekommenderade. Jag spotifyade dom och var helt såld efter en halv minut ungefär. Svintung mörk psykedelisk doom metal, med lite retroinslag utan att bli för utstuderat retro och med en sensationell sångerska som lät som Patti Smith & PJ ungefär. Otrolig komination alltså. Väninnan talade sig varm om sångerskans utstrålning på scen och att jag måste se dom. Efter att ha lyssnat många månader på den enda skivan dom släppt så fick jag besked att som kommer till Sverige. Jag bokade in direkt. Tog ledigt en hel vecka och tog tåget upp till Stockolm dit dom var bokade. Till på köpet har dom just släppt en ny skiva, som inte fanns att köpa eller på spot. Lite överaskningar väntade alltså. Kommer till stlm fylld av förväntan och uppspelt. Vi åker dit. Pyttelitet ställe med verkligt inbitna metalfans i publiken. Genomlider ett hiskligt förband. Väntar alldeles för länge. Sen börjar det. Jag står en bit bak och spelar hard to get, svår och cool. Först. Efter en låt sprider sig ett fånigt leende och i tredje låten blir jag helt salig och knör mig längst fram. Tårögd. Hon är en undersjön häxa som rör sig som en sorts sagovarelse från jag vet inte var där framme. Mystisk, mäktig, ond men inte ond på ett dåligt sätt, otroligt sexig. Jag håller sångerskans utsträckta hand där framme. Salig. Någon annanstans. Inne i musik och upplevelse. Totalt närvarande i ögonblicket. Det är otroligt sjukt jävla bisarrt bra helt enkelt. Jag vågar nästan påstå att det är det bästa jag någonsin sett på 37 år. Och jag är ju som ni minns inte lättimponerad. Det ligger liksom i mitt psyke att vilja bli besviken. Det var jag inte. Efter seansen med detta skogsrå måste vi sansa oss med en öl i baren. Inbitna hårda metal nissar irrar saliga och dumflinande runt i lokalen och är så ohårda och kära att det är lite lustigt med deras satanistiska utstyrslar, pentagram och vargar och allt möjligt. Vi bara ler och babblar och är glada alltså. Tillslut är det dags att gå. Vi går via toan. När jag står där och väntar på min väninna, då går sångerskan in. Väninnan kommer ut. Jag säger - Jex är där inne! hon: va!? Jex kommer ut från toan och tvättar händerna. Jag: -"vi måste ju säga hej!" Väninnan: "nej, jag vågar inte, jag vill inte störa" ... vi väntar lite därutanför (det är alltså öppet in till handfatsutrymmet som är deltat mellan män/kvinnor typ... Så kommer hon. Jag minns inte riktigt klart sen vad som händer, jag var lite i en annan värld, men vi samtalade uppsluppet, Jex och väninnan såg ut att bonda, jag fick vara med fast jag bara babblade osammanhängande... Jex visade olika sår från gig och berättade hur dom hade uppstått. Ett sår över ögat från ett mickstativ i Tyskland någonstans oroade henne lite, sprang in och speglade sig just efter att hon hade berättat om det. Jag sa att det gjorde hennes utseende ännu bättre, och hon skämtade och sa att hon kanske skulle göra ett till över andra ögat (för symetrin). Sen visade hon vänsterhanden som var inlindad i en svart trasa (jag tyckte det såg rätt coolt ut på scen men fatta ju inte...) där under hade hon ett fult brännsår från ett annat gig där någon hade tagit hennes rökelse och först bränt sig själv och sedan henne i handen. Vi var överens om att det var ett pucko. Sen pratade vi lite till, jag minns inte riktigt, det kom någon annan som var amerikan och berättade att han sjöng i ett countryband och .... blabla.. jag tänkte att han var fel ute kanske men men... sen tog vi massor av bilder och försökte se hårda ut. Hon lyckades bättre än mig. Jag ser nog mest fånig, starstruck och kär ut. Jag berättade att jag sjöng i ett doom-metalband också och hon undrade artigt var hon kunde hitta oss (online), jag svamlade om att vi var helt nystartade (vilket vi är) och så vidare. Vi pratade lite till. Kramades. I hope you feel our love and support fick jag hur mig. Skiljdes åt. Hon ropade efter mig när jag gått en bit - SING YOUR HEART OUT!! jag ropar tillbaka I WILL!! Vi bara skrattade och fnittade som tonårigar hela vägen därifrån jag och min kära väninna (TACK för att du drog med mig!!). Nu lyssnar jag på nya plattan Blood moon rise konstant nästan och den är ännu bättre än första skivan. Så här blev en av alla bilder vi tog: Pussar