Lycka som filosofi

I Fredags meddelar jag mina handledare i England att jag ger upp forskningen. Jag har tappat intresset. Jag vet att vi har material till flera vetenskapliga artiklar, men jag orkar inte mer. Dom svarar att det var trist och att "man hade kunnat byta ut 10 mediokra forskare där på labbet mot mig" :) Men jag jobbar ju heltid redan och har en familj. Jag orkar inte sitta på nätterna och skriva artiklar. Det är bara nödvändigt om man har tänkt satsa på forskarbanan. Jag är lyckligare än någonsin med att bara vara en bra far. Berömmelse och ära känns inte ett dugg viktigt och jag har ett väldigt bra jobb på Myndigheten. Men lite synd är det att vissa idéer kommer glömmas bort i ett dammigt, men visserligen bedårande vackert bibliotek i Bristol. En vacker grav för min forskarkarriär. En otrolig befrielse att slippa det extremt mödosamma, formella, trista arbetet det hade inneburit att tvinga ner mina resultat i ett format som accepteras av de vetenskapliga tidskrifterna.

Nu vill jag leka och åka pulka i solen!