måndag, april 05, 2010

En liten berättelse om hat. Scen: en motorvägsresto

Vi är tillbaka i Norr. Det var en trevlig vistelse som vanligt. Hemfärden gick problemfritt förutom en liten köbildning någonstans efter Vättern. Vi stannade på mitt stamställe på vägen upp. Det gjorde alla andra också. Har aldrig varit så mycket folk där. Familjen väntade medan jag köade för beställning. Bakom mig står småbarnsfamiljen från helvetet. Eller närmare bestämt Stockholm (inget ont om sthlm i sig, men dom är lite dryga ibland det är dom). Mamma jävel står och knör på mig båda jävelfräldrarna tjattrar konstant slumpmässiga fraser till sin lilla unge som babblar obegripligt i ett kör. Jag var lite trött efter alla aktiviteter under påsken, lite hungrig och alltså lite allmänt sliten. Man har inte största tålamodet exakt i det ögonblicket. Isa var snäll och glad men sprang lite runt vilket bidrog till en stress som byggdes på av 6M pers därinne. Jag flyttar mig lite så jävelmamman inte ska knö PÅ mig. Hon följer efter. Pappan sjunger pappa ä bäst pappa e bäst pappa e bäst ingen protest ingen protest. Jävelmamman till ungen: "du ska väl ha mjölk? Och börjar s j u n g a mjölk mjölk mjölk mjölk mjölk mjölk mera mjölk mjölk mjölk mjölk mjölk mjölk. Gnuggar handväskan på min rumpa. Skaver med ena foten på min dojja som nästan lossnar. Jag flyttar lite, hon efter. Knör och pustar mig i nacken. Jag har ett mycket ohälsosamt blodtryck vid detta laget. Flyttar mig framför min egen bricka så hon ska tvingas hålla avstånd. Hon sträcker sig över min bricka för att plocka drickor. Lägger handväskan i Isa mjölkglas (ok bara nästan 0.1 mm från). Jag är i mål. Jag är framme vid kassan brickan är nu 2 meter bakom mig och jag kan ostört betala. Dom pockar otåligt därbakom och viftar med ett visa-kort så jag ska förstå. Jag beställer l å n g s a m t. Betalar omständligt. Nu är hämndens timme. Jag ler mot kassörskan och konverserar om väder och vind. Trafik och traktens sevärdheter. Myser i mitt omvända hat. Kärlek till kassörskan. Tar mina beställningsnummer och traskar lite mera nöjd tillbaka till min familj efter avklarat uppdrag. Nu är jag lugn. Sju timmar senare. Inga problem. Gött att vara hemma i fina våningen mätt i magen och familjen är glad. Det var det.

1 kommentar:

Unknown sa...

Mera! En underbar berättelse om hat. Hat är en god källa till kreativitet! - P.