Första tecknet på galenskap är att man tappar sin tidsuppfattning

Jaha. Fru och barn har övergett mig. Bara för att svärmor ska fylla jubileumsår.

Jag är i ett stadium av grym förvirring. Mina teorier om att ju mer man gräver ner sig i teorier och studier, ju mer bortkopplad från verkligheten blir man. Jag är väldigt bortkopplad från verkligheten just nu. Vi kan ta ett real life exempel; jag har ett möte med min strängaste handledare. Bla frågar jag om vi ska samåka till mötet på Söndag. - nja, svarar han, det tror jag blir lite väl tidigt att anlända så långt i förväg. Vi åker dit samma dag istället. Okej, säger jag lite förlägen, det blir bättre, vi åker på Måndag. - Måndag? säger han, det är på Onsdag. Va?, säger jag, vaddå i min kalender är den 2:e en Måndag (visar mobiltelefonens kalender). - Ja inte vet jag vad du har för kalender, säger han lätt road, en speciell svensk kanske, i min kalender är det en onsdag iallafall. Ok, säger jag, och lommar förvirrad därifrån. Jag kollar upp alla kalendrar i outlook och allt möjligt. Nej, fan det stämmer inte. Jag återvänder till hans rum och utbrister i lätt triumfatorisk tonläge, nu har jag kollat med dom andra och det är faktiskt Måndag den 2:e.
Han suckar och vi går och kollar på hans kalender. Han pekar på den och säger, kolla det är en onsdag, jag lovar!

Då inser jag att det är fel månad. Mötet är för helvete nästa månad. Han uppmanar mig att gå hem och sova lite. Jag skrattar i flera minuter efteråt. Totalt skogstokig. Uppenbarligen.