Ingen dag är den andra lik
Jag går upp 0530. Går ut.
Ser min fina trädgård. Sätter mig på bänken. Fokuserar på nuet. Ingenting. Ren.
Jag har en ingenting-punkt mitt i min panna. Där är mörkt lugn som en stilla natt. Jag är där i min lugna punkt. Stilla.
Idag var det stjärnklart. Man såg alla stjärnor och en planet. En känsla av hur otroligt liten jag är. Hur små alla vi är. Universums enorma oändlighet. Hur speciella och oändligt unika vi alla är. Hur enastående minimala mänsklighetens alla utmaningar är. Små små män som viktigt förkunnar sina meningslösheter relativt det oändliga som breder ut sig runt vår planet. Ett sandkorn i världsalltet.
Det är höst. Eken har tappat sina löv. Den sträcker sina grenar uppåt mot stjärnorna. Liv. Jag och eken är ett.



