En av dom värsta sakerna man kan drabbas av har drabbat mig. Jag ligger för döden i en sommarfökylning.

Solen skiner och jag ligger med bultande skalle och feber. Det är höjden av förnedring. Förkyld ska man bara vara på vintern. Ju.

Besök o stök

Svärföräldrarna är här och det är som vanligt trevligt. Och fullt upp.

Denna veckan har jag grävt ner mig totalt i jobb (på kontorstid!) i ett desperat försök att få klar en artikel. Nu tror jag det ser ut att kunna bli nånting kanske snart. Vi får se.

Lillan har varit på sitt första pubbesök, stamstället Sippers, där vi mötte upp på lunchen. Hon var inte imponerad utan sov lugnt vidare i sin cot.

Jag stressade vidare resten av dagen. När jag kom hem fick jag en liten stund med ett varmt litet knyte som somnade på mitt bröst. Det går inte att beskriva i ord, även om många har försökt. Kärlek. Ordet räcker inte.

How to make an impression

Idag var jag på ett föredrag av en mycket stor man inom forskarkretsar (Underwood). En legend. Jag anlände lite för tidigt just när föregående föredragshållare hade sin avslutade frågestund. Jag var uppspelt och förväntansfull inför nästkommade talare. Det var då det hände.

Mobiltelefonhelvetet ringde, för jag hade gjort generalfelet att glömma stänga av den i stressen. Viktiga professorer och vetenskapsmän sneglade på mig med illa dold irritation. Men inte nog med det; innan jag hann tänka mig för överhuvudtaget halkade ett tyst "fuck" över mina läppar och jag daskade själv mig i pannan för att jag var så jävla pinsam. En äldre herre med glasögon i "senilsnöre", precis till höger om mig, tittade nu faktiskt lite roat (talaren därframme var rätt trist) och överseende på mig.

Senare reser sig samma man upp och går fram till talarstolen. Det är han. Legenden.

Word of advice

När jag hyrde bilen förra veckan noterade jag förstrött en varning på bilens dator om att "fog light" var trasig. Tänkte inte mer på det, men så idag fick jag den mindre roliga överaskningen att man dragit 70 pund för att reparera denna fog light.

Så går det när man tänker att "jag borde..., men jag litar på dom"... Så dum jag är. Dum!

Jag tänker iallafall inte fylla i den "Incident report" dom vill ha. Det var ju ingen lixom.

HemmaPappans mindre hemliga levene

Lustigt vad man hinner med när man är hemma och är ledig med barn. Förra veckan har jag lyssnat mig igenom Alkemisten, Män som hatar kvinnor och en bra bit av Flickan som lekte med elden. Ljudboken är en ny grej jag har upptäckt, antagligen sist av alla. Men det är fan i mej najs.

Och ja, jag tar hand om lillisen också. Samt sköter all markservice; handlar, städar och lagar mat. Jag har njutit av att hänge mig åt att komponera enkla men delikata måltider åt mamma C.

Elitpappan P

Back on the job

Idag kom två regnskurar.

En som började exakt när jag kom ut och slutade strax före jobbet. Jag var totalt genomvåt genom brallorna hela förmiddagen. Nästa regnskur började när jag var på väg hem.

Måndag.

Svetski Konsulatzki

Det svenska, norska och danska konsultatet, inrymt i en container i ett industriområde i Bristols hamn. Skäms dom över sig själva eller har inte Norden råd med riktiga lokaler? Minns tex Ryska konsultatet hemma i Götet. Ryssen hade en stor mäktig fyrkantig byggnad, omgärdad av högt stängsel och hade enligt säkra rykten på stan minst 6 våningar även under jord.

Mat in -> vikt upp

Midwifen (~barnmorska) kom idag i en flodvåg av tung parfym. Hon vägde lillan och kom med råd.

Pappa vetenskapsmannen räknade ut att om viktökningen, som är linjär, är konstant kommer hon väga 14 kg om ett år, 28 kg om två år och 280 kg på sin 20 årsdag, med nuvarande takt. Är det normalt?

Måsarna

Från det lilla fönstret i köket ser man över till grannens tak. Några måsar har byggt bo bland skorstenarna. Måsungarna växer snabbt och rultar omkring däruppe. Vi lever i harmoni med måsfamiljen. Det är ganska mysigt. Ända tills häromdan. Någon av måsföräldrarna dumpade rent otroliga mängder avskräde under sin final approach, rakt på vårt vardagsrumsfönster. Hela fönstret täcktes av måsbajs.

Så gör man inte mot en god granne. Men ungarna är gulliga iallafall.

Down with intelligence, up with the paperwork

Vi börjar få rutiner. Lillisen sover och äter. Punkt.

Vi har gått på små promenader med den högteknologiska barnvagnen. Vi har lyssnat på havet, så att hon ska förstå att världen är stor och fin. Hon sover.

Dagarna ägnar vi åt ändlösa byråkratiska övningar. Det senaste är att vi måste till konsulatet i Bristol två gånger och till ambassaden i London en gång. Klart att dom vill träffa henne; konsuln och ambassadören. Hon är ju helt asgrym. Så vi ställer upp, den tjänsten får man göra fosterlandet.

Alla är glada och har det bra.
Jag är slav och det är helt ok.

Bloggen får vila lite. Ok? :)

Allt är frid och fröjd lillan är nöjd

Alla är hemma och mår bra.
Jag springer som en iller och leverer allt mamma och barn vill ha.

Det är total najs, misstänker att man inte kommer få sova så mycket kommande nätter, men just nu känns det inte som det spelar roll. Är förälskad i den lilla tösen så hjärtat sprängs. Hon får världen i present av mig.

Tack för all uppvaktning som har varit hittills!