Vi satt igår i solen med en öl på waterfront. Medelhavskänsla i luften, dvs soldis och varmt. Segelbåtarna kämpade slött sig runt i bukten och vi mådde bra. Den lutheranska känsla av att vilja arbeta jag upplevde tidigare är bortblåst. Jag kan ta det lungt. Idag.
Så idag är det slösöndag med skitväder som berättigar cocooning. Antagligen städa lite. Och jag ska gå till gymmet (skrev fel först; "grymmet", det passar ju rätt bra mä). Grymmet nästa
Summer 's almost gone.
Det var en härlig semester i Sverige. Mycket god mat, jag lyckades till och med varva ner. Det var vemodigt att lämna landet. Vi tog bisarrtidiga SAS tillsammans med kostymnissarna. Gamla fina SAS, känns lite som att åka museijärnväg fast flygplan. Stora säten och blå inredning. Man blir ledd mot och betjänad nästan som förr (man får ju pröjsa fett med deg för mackan numera).
Isa kollade ut genom fönstret och pekade. "Titta dä", vi passerade marstrand och skagen på ett huj. Att vara tillbaka i England känns rätt trist, men jag är taggad som in i helvete att jobba.
Nu är det bara slutspurten kvar. One year, ladies and gentlemen. Sen är man doktor. Eller nästan. Hoppas det inte blir bara nästan. Den som har en lever får se.
Så fort vi kom hem åkte jag och handlade mat och kände mig trygg i affären där jag hittar. Nu måste jag väl äta lite av den.
Tack för att ni stod ut med mig, ni som jag hann träffa där hemma. Vi får se, jag kanske lägger ut nån bild senare eller så.
Underbara dagar på världens bästa arbetsplats Kristineberg. Svinkul att träffa alla man känner och få vara i havet och arbeta. Äntligen lite riktig forsking. Man åker ut, samlar in, kommer hem, räknar. Thats it (okej, sen ska man analysera resultatet och hitta på lite grejer runt om kring i ett vetenskaplig papper kanske). Najs najs!T
Vi ville ta reda på hur den "amerikanska kammaneten" (Mnemiopsis leidyi) som har fått en del uppmärksamhet i pressen beter sig och äter osv. Min uppgift var att hålla i dykningen, som skedde på tre olika djup med en planktonhåv. På dagen och på natten. Sista natten var det lite tufft. Vi la på en extra provtagning på 15 m. och efteråt var jag helt slut. Svår dykning i fria vattenmassan med bara en lina och djupmätare som referens samtidigt som man släpar en stor djävla håv efter sig och antecknar mellan varje drag. På natten i typ 8 m/s vind. Tur att man är en tuff matcho dykare. Nu är det bara en najs middag hos professorn kvar, sen drar jag hem.
Den årliga kräftskivan avlöper ganska som vanligt förutom att vi nu var lite trötta småbarnsföräldrar kanske. Lite lugnare typ. Jorå, jävla najs att se folk igen!
Imorgon sticker jag till Kristinebergs marina forskningsstation som har bytt namn till Lovén center eller nått sånt. Jag vägrar, för mig är det KMF, Kristineberg. Men det kommer bli gött att jobba lite mera praktiskt i fält för en gångs skull. Göra sånt man tror marinbiologer gör. Dyka. Mäta. Hämta djur från havet. Sånt. Ser fram emot att träffa alla bekantingar där mä. Skoj skoj!
Hej
Vi har det gött här. En hel del att stå i men...
Rensat vinden, hittat roliga fynd*, m.m.
Så skönt att träffa alla lite mä, det är nästan som vanligt.
Igår firade vi ju bröllopsdagen. Vi gick till Lilla tavernan som när vi var små. Jag lärde bartendern blanda en drajja (!). Maten var helt ok, bifteki. 3 totalt får dom. Jag kom på att jag saknade greken. Vissa vänner bara försvinner. Sånt är det.
En annan kväll var vi på sjöbaren och käkade fantastisk sea food. Jag tog stekt inlagd sill med västerbottenklämma, följt av grillade havskräftor. Ojojoj. 4 får dom. Lite lite för oljiga kräftor drog ner från 5.
Idag lagade jag Robbans klassiska ärtsoppa, enligt konstens alla regler och avnjöt med punsh. Fett gott full stop!
**
Bla kan nämnas en anteckningsbok jag hade när jag var liten och förde bok över mitt akvarie, mkt noggrant. Tex kunde läsas "Mosaikgurami: hane (ej skrämd) håller andan 4.45.97 minuter. Kardinaltetror, 10 st. lite dålig stämning i stimmet." Samt "svärdbärare; hanen jagar honan hela tiden och biter i fenor, dom är dumma i huvet hoppas dom jävlarna dör allihop!." :D
Vi tar det lugnt. Det är skönt att bara vara med Isa och sånt. Idag var vi på universeum.
Jag ber er lite om ursäkt att jag inte är så social som jag skulle kunna vara.
Vädret blir snarare sämre än bättre. Segligen blev vi blåsta på. Jag försöker jobba, men känner mig rätt trött. Vi får se vad vi gör. Träffa folk. Lite olika aktiviteter. Lagom.
Jag startar min hemfärd i dåligt skick. Lite bakfull efter middag med drink hos fransmännen dagen innan. När tåget startar med ett ryck från Plymouth känner jag hur hjärta slår en volt. Jag är på väg till min älskade familj äntligen! Hemresan har aldrig tagit så lång tid (utom när SAS ställde in flighten), på Stansted satt jag bara och glodde på incheckingstavlan i säkert två timmar (lite mkt marginal kanske) tills jag fick checka in. Det var lite kaotiskt vid gaterna, dom flyttade runt folk i och dit. Några stackars tonårstjejer fick inte boarda, för dom var försenade till sin gate i förvirringen (kunde inte engelska tror jag). Jag satt sen mitt i en flock finniga, överspända finansvalpar och störde mig på deras tillgjordhet. Flyget segade sig fram och när jag änligen kom fram kunde jag konstatera att vädret som varit tokfint i tre veckor med det samma förvärrades till uruselt-SMHI-varnar-väder. So much for den semestern. Jag får väl jobba istället. Men huvudsaken är att jag får vara med dom jag älskar och det får jag ju!
Och hoppet (i mitt fall för tillfället bättre väder) är det sista som överger människan.
Kramar
