Återresan gick ju bra. Mellanlandade hos vänner för den sista måltiden. Lämnar England med en förvissning, ja, det är bäst hemma. Jag har botat min sorg och längtan åter och sträcker ut mig i en av våra soffor. Sill är inhandlad för lite traditionellt käk.
Vrak och lågvatten. Lite så känns faktiskt gamla England. Lite mer slitet och jag funderar över brexit och att pandemin slog hårt. De mindre bemedlade hamnade på gatan många missbrukare tar sig en eskapism mitt på gatan i centrum. Det är för varmt. Klimat i tankarna. Bäst i norden helt klart.
Just one fix.
Tåget över Öresund, porten mot vackraste västkusten.
Jag är en utomjording som egentligen aldrig passar in. Eller alltid. Förklädd till en av er. Vi ses! I do not come in peace👽
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar