Mitt seminarie gick bra. Jag hyllades av publiken. Förvånad. Man tror att det man gör bara är skräp typ, går vecka in och ut full av tvivel och så får man veta att det är asbra. Förvånad indeed. Dom kanske missade något? Anyway, i kväll har vi barnpassning och ska gå på restaurang. Blir najs.
Jag har även blivit utmanad av B. Ska göra en lista så fort jag har funderat 5 minuter.
Ciao!
Hinner inte skriva så mkt. Intensiv vecka med statistik kurs (PRIMER) och så ska jag hålla ett seminarie i morgon. Ni kan få några bilder från resan till Nos Mayo i Söndags iallafall...
En liten typisk väg. Som att åka i en tunnel. Coolt
Hur dom fick Charlottes efternamn till Rainbird undrar man?:)
Allt var dock helt perfekt. Maten superb!
Passande på bloggens födelsedag blir IFK GÖTEBORG världsmästare i Sverige :D:D:D:D:D
För lite mer än ett år sen tipsade Björnen mig om en blog han läste ”livet och helsingfors” hette den. Jag haja inte grejjen riktigt först. Varför skulle det vara intressant? Men jag läste den och andra bloggar lite och sådär. Sen om jag inte minns fel vad det återigen denna Björnen som övertalade mig att jag borde blogga om mina vedermödor i England osv. Jag var vjd det här laget rätt såld redan på bloggarna, så jag startade en egen på blogspot.com som huserade ”livet och helsingfors”, som jag nu kommit att uppskatta.
Nu har det tagit över mitt liv helt. Jag skiter i min familj. Skiter i jobbet. Skiter i allt annat än bloggen, som jag omsorgsfullt pysslar om och allt handlar om nästa inlägg. Jag planerar i dagar inför vilka bilder jag ska ta, lägga ut och vad jag ska skriva om nästa vecka. Eller nja, kanske inte fullt så illa.. ;) . Jag skriver det jag tänker för tillfället. Utan eftertanke. Det är det som är en blog tycker jag. Inte genomtänkt, utan hjärtlig och ibland helt ointressant. Det är min dagbok, ventil och hobby. Ikväll går vi på najs gastro pub, som ligger i starwarsklingande Nos Mayo, för att fira!
På Continental market (som i och för sig var förra helgen) kunde men köpa exotiska kulinariska läckerheter från "kontinenten", så som swedish meatballs (& rice)... Så nästa gång ni käkar lite bollar, tänk så kontinentala vanor ni har! :)
Har börjat gå en liten omväg hem varje dag för att inte dega ihop helt. Det är en fin promenad längs vattnet om man vill. Solen går ner. Det är vackert. Fulpimpade bilar med för stora avgasrör brötar förbi till höger och havet är där det är till vänster. Jag funderar på saker som den globala kolcykeln, att jag är van vid vänstertrafiken nu samt vad jag ska laga till middag. Nothing special. Alldagliga ting.
Observation klockan 18:21 nära the Hoe:
kvinna med barnvagn talar i mobiltelefon inne i en telefonkiosk.
En lyckad Pad Thai knåpades ihop idag!
Recept: stora räkor, ägg, nudlar, färsk koriander, hackade jordnötter, en skvätt fisksås, några skvättar "starksås" (typ flytande chilipeppar), rödlök (ja Björnen, det är ok i detta sammanhang) , en dryg tesked socker, en pressad lime, ett ägg, finskuren morot.
Fräs lök+morot i olja
släng i räkor + förkokta nudlar, värm lite
i med ägg + resten utom nötter och koriander som man lägger på toppen innan servering. Avnjut i trevligt sällskap, tex en Tiger.
Restultat: GÖTT!
PS:
Min handledare i Bristol får vara med och dela på nobelpriset (Al Gore's fredspris)!
Del av motiveringen:
"They are both leaders in writing IPCC reports and
therefore can claim a "fraction" of the Nobel Prize!"
Har känt mig lite krasslig. Helgen således ganska lugn. Idag var det fint väder, så vi skulle åka till en mysig typ park och inviga den nya vagnen till Isa. Vi kom lite fel tror jag och vi promenerade på en stig i ett skogsparti som verkade lovande först. Men sen kom vi fram till ett jävla stinkande reningsverk. Vi gjorde en snabb reträtt till lilla bilen och åkte hemåt. Snopna. På vägen stannade vi dock vid en trevlig pub och käkade lite. Satt i solen och njöt!
Amazing Floating 3d Cube Sculpture - video powered by Metacafe
Världen är så som vi väljer att se den.
I dag finns inget att säga.
Gå ut och ta en promenad istället för att sitta här och skräpa.
Se så!
Jaha.
Nu har det hänt igen. Jag har missat en dag.
17:30 snackade jag med min ena handledare och frågade om vi hade bestämt att ha möte på Onsdag eller Torsdag?
Du vet, sa han, det är Onsdag idag.
Jag blev tyst. Skamsen. Fan också, tänkte jag.
Jaha, jag trodde igår var idag sa jag.
Jag är rädd för att idag är imorgon, sa handledaren...
Alltså.
Jag tycker verkligen synd om grannarna. Dom har kaos i hela lägenheten pga renoveringen, dom lever på take away och sover hos vänner. Hon har sagt upp sig från sitt jobb för att hålla på med renoveringen på heltid, han gick nyligen med i "territorial army" (typ hemvärnet tror jag). Känns lite som "kakelugnsmannen"x2, om nån minns Rhenborgs fantastiska karaktär... Han har även kvar sin gamla lägenhet, men den går inte att bo i för badrummet är inte färdigrenoverat (han har ju inte tid eftersom han jobbar och renoverar en annan). Tydligen bor iallafall en stackars existens i denna obeboliga lägenhet, som egentligen skulle ha bott i den dom renoverar som inte heller är klar. Mein got!
C bjöd in dom på kaffe kaka och kanske en middag vad det lider. Stackarna.
Natten är på många sätt bättre än dagen.
En tid för stillhet, ensamhet och eftertanke.
Eller eld, passion och galenskap
Grannarna bankar i taket. Dom renoverar, hela det yttre av huset har dom renoverat och dom har rivit ut hela sin interiör. Jag var där nere innan dom började och det behövdes sannerligen. Det är bara det att nu detta senaste tilltaget hade som effekt att en sorts "gipsdimma" trängde upp genom golvet och en vidrig lukt av gammalt mögel och gips som bara inte kan vara nyttig att andas kom upp till oss.
Dom sa att det var helt ruttet på det ställe vi har tvättmaskinen och nu bävar vi bara över fortsättningen. Huvudproblemet är att dom inte kan bygga riktiga hus här. Lixom, man har ju lagt in plast matta som sen tar slut invid väggen i köket och under är det bara träbrädor, vilket givetvis får till följd att allt spill rinner ner i golvet under och blir kvar där och ligger och myser. Badrummet är värst. På golvet är fräsch plastmatta (thank god att det inte är helt.matta!), problemet är bara att under badkaret är det bara gamla plankor. Gissa vad som händer med vattnet som oundvikligen hamnar på golvet när man duschar?
Glad att jag inte äger detta och bara kan sticka sen när det är dags. No problemo. Bara dom inte ska börja renovera våra våtutrymmen, för det kommer innebära att dom måste riva hela lägenheten i princip (iallafall om dom ska göra det "rätt").
Bävar.
Beställde en macchiato och fick en sorts latte eller vad man ska säga. Koppen var överfull med massa mjölkskum och längst ner var en liten förskrämd espresso. Jag öste över allt skummet i glaset och försökte känna kaffesmaken. Och detta på ett ställe som anses bra. Bonnhåla!
Det var sköj och avslappande att bowla lite. Italienaren Stephano aka "Shrek" var med och Dr Gitarr. Stephano är en skön kille. Vi spelade väldigt jämt, fast jag var lite sämre, typ 2 poäng efter och han gav hela tiden olika tips. "You mazt e get e de flow", sen gör han stor affär av att välja ut ett klot. Står i evigheter och siktar, prövar klotets vikt. Känner sig för. Siktar. Tar stegen fram till punkten där klotet ska slungas iväg. Och missar hela banan. "It mast e be something e wrong with e de ball". Helskön kille. När han avslutar med en "split" som innebär att två käglor står så man bara kan få ner en av dom (med en osannolik tur båda), letar han upp ett miniklot som han fattar med tvåhandsfattning och lixom föser iväg "för att få mera precision", vilket får till resultat att han återigen missar hela banan. Härlig stil! Han vinner dock över oss båda, vilket i och för sig kanske säger mer om oss... Men jag vet att jag kan om jag bara orkar gå in för det där 100%. På lördag ska vi fridyka kommer vi överens om.
Det är ändå något visst med de färgglada kloten som slungas med en blandning av uppdämd aggression och precision. En känsla att vara i ögonblicket så att säga.
Jobbet känns lite segt. Lixom vetenskap är fan bara fejk ändå. Lite så känns det. Nothing is real, blueberryfields forever...
Äntligen dock, lyckades jag köpa dojjor. Fina bruna skinndojjor. Mysiga och eleganta på samma gång lixom. Bra.
Ikväll ska jag faktiskt lämna familjen i sticket och sticka o bowla med Dr Gitarr. Vad sa ni nu? Men det ska bli sköj med en liten getaway. Behöver det för tillfället.
/Er egoist i interwebben
På väg från jobbet in till "stan" möter jag en tant. Jaha?
Efter några meter, förmodligen när mitt chockade nervsystem lugnat sig, känner jag stanken. Hon måste ha dränkt in hela sig i storblommig damparfym, formligen duschat i skiten. Ska det va så? Sverker? Jag var yr och lite förvirrad efteråt.
Jag misslyckas återigen med att köpa skor, men kommer hem med gott kaffe och en fin kopp som C får i present.
Har hittat en ny frukost favorit: Sainsbury's whole grain blueberry wheats. Jag har dom som "sylt" (dom är rätt söta) på mina vanliga shredded wheats (som är typ fullkorns havrekuddar).
Blåbärskuddarna får mig på bra humör och har en smak av - Sverige.
Blåbärskuddar - nu i en affär långt från dig.
Efter marknaden åkte vi mot Dartmoor och käkade lunch på en mysig liten pub som hette Who would have thought it. Sen stack vi till Havet. Jag fridök i 1.5 timmar och fotade tills solen gick ner. Blixten strejkade så alla bilderna är tagna i naturligt ljus.
Mysigt va?
Har fått en ny cellskamrat. James. Trevlig avslappnad kille. Bra. Han var lite frågande när det visade sig att han inte hade någon hylla att sätta sina böcker och sånt i, och lixom varför har dom satt in ett gigantiskt arkivskåp istället? A r k i v s k å p lixom smaka på ordet. Låter som något man hade på 40 talet eller nått. Jag suckade, förklarade läget, visade min gedigna mail korrespondens med personalavd och sa att jag hade gett upp, men han kunde försöka med att kontakta dom.
Annars har vi haft det skönt med solig värme, käka lunch med C, Isa, Fransyskan och Lena. Träffade min handledare på kafét vid havet. - Ska inte du jobba? sa han (nån slags stående "skämt"), - jag jobbar aldrig när det är sol, sa jag.
När jag hade handlat asmycket och packat lilla bilen knökfull, så satte jag mig bakom ratten och tänkte, -fan om den inte startar nu. Och bara för det gjorde den inte det. Jag trixade lite med kablar o skit utan resultat, sen frågade jag en ung man i 50 årsåldern som råkade sitta i en bil breve (väntade antagligen på att frugan skulle handla) om han kunde hjälpa mig att knö igång den. Det funkade tillslut, 50 taggaren såg ut att nästan få en infarkt, jag fick dåligt samvete och frågade hur han mådde. Just fine sa han på sant engelsmanna manér. Stiff upper lip vettö.
Det är gött att folk ställer på när man är i knipa. Hade varit lite ledsamt att konka 500 kg käk hem 4 km.
I mårrån ska vi åka på nån sorts begagnat marknad för barngrejjer. Victor säger att det är totalt galet där inne, damerna går bärsärk om varorna, barnen tjuter, männen svettas. Vi planerar att vara barnvakter på betryggande avstånd från slagfältet och avnjuta en god dryck kanske i solen. Sen vill C och jag åka till stranden om det är fint väder. Isa vill nog bara sova eller äta. Det är det hon gör i stort sett. Nöjd.
(U som i ut asså)
Vi åkte upp för min induction som jag missade förra året. Isa var rätt ok på tåget, bara lite smågnällig. C shoppade medans jag frotterade mig med vetenskapseliten. Bristol är en mysig stad tycker vi. Påminner lite om Amsterdam eller så. Mysiga kanaler och nära till havet. Det är en schyst blandning av gammalt och nytt. Massor av butiker och mysiga ätställen. Här skulle man nog kunna bo.
Livet kommer aldrig bli helt perfekt, men tänk på allt bra som har hänt dig.
Vi borde egentligen känna oss mer tacksamma. Se vad vi har. Gott så. Bara det.
Kramar
