V's bil pajjar igen - när jag har den

Jag skulle bara vara snäll och köra hem bilen från Newquay. En timme dit en timme hem. Not. Först var vi typ en timme sena dit pga att V som ändå vart där tio gången iallafall inte hittar. Sen när jag äntligen efter mängder med om och men kommer iväg hemåt, jag känner mig lite stressad för jag har massa flyttlådor att packa med bla datorn och miljarder grejjer, så kör jag givetvis också vilse. Hamnar på en liten pytteväg långt ute bland åkrar, kor och traktorer. Hittar tillslut storvägen mha kartan och lite "på känn". Gött nu är det bara att blåsa på! Just som jag ska göra det och köra om en lastbil, så bara "lossnar" gasen. Wiren har gått eller nått, tänker jag. Jag lyckas linka mig in på ettan undan på en liten pytteväg mitt i bushen. Det är iallafall två hus där.

Ok. Bara att öppna huven och sätta dit en ståltråd eller så, tänker jag. Icke! Huven är stängdare än ett svenskt systembolag på en söndag. Jag ringer V. och hör en signal inne i bilen. Han har fan sumpat luren i biljäveln. Då ringer jag brakedown-nissarna. Dom ska skicka nån. Under tiden sliter jag med huvajäveln. En gammal kärring som bor i huset där jag parkat utanför kommer och börjar älta om allt, dom har klippt hennes häck fel och ojojoj. Iallafall lyckas jag alltså lura ut att huven är tillbucklad så den kärvar och med käringas hjälp får jag upp fanstyget. Jepp, wiren är av. Vid detta laget är jag som ni hajar lätt gramse och har därtill inte käkat midda vilket spär på lite syra. Käringa avlägsnar sig tack gode gud jag trodde jag skulle spontan-antända av leda av allt tjöt. Efter ett slag kom iallafall breakdown-nissen och satte ihop gaswiren igen så jag kunde köra hem.

Nu är jag lite trött. Men lådorna är packade. Gute nacht.