Om en säng som blev till en U2-diss

Så är sängen monterad. På något sätt lyckades det nästan ta tre timmar. Alltså IKEA har ju sina finesser, det är rätt billigt, hyfsad kvalitét, ganska snyggt... Men: man får ju slita alltså. Mina små sköra tjänstemannahänder är alldeles möra och ryggen har en diffus värk. Visserligen kanske det även beror på att jag sov kanske tre timmar i natt. Men jag klagar inte. Its good to be alive. Just nu kollar jag på en dokumentär om U2 och minns att jag diggade dom på 80-talet när dom var coola. Eller så var dom kanske rätt mesiga, men jag gillade dom iallafall och jag kan tom några av låtarna på gitarr. Lite mer punk än tex Bono's senaste härliga uttalande om att Kina är ett bra exempel på hur internet kan kontrolleras. Det är inte coolt. Det är bara jävligt äckligt. Jag skiter i om det var hans sett att manipulera media för att uttrycka något whatever.

För att använda ett av mina favoritcitat (+ Bono):
Fuck you, you fucking fuck Bono!