Exit Kiel

Jag promenerar dom cirka 300 meterna från institutet till färjan. Köar ihop med en hjord av småberusade alternativt svårt förvirrade och svettiga tyskar i en fuktig varm terminal. En enda finnig liten 20 åring med rådjursögon (naiv nog att ta detta jobb) sitter och ska kolla allas "bording cards". Phu. Många saknar detta eftersom dom inte har checkat in innan dom ställt sig i denna kö. Phu igen. En lullig plufsig man i 50-års åldern spiller rödaktig sprit på sig själv och dom närmast sörjande. Jag anfäktas av seriöst misantropiska tankegångar.

När jag väl kommer på färjan tar jag en dusch, vilar lite, går en vända i butiken och inhandlar lite göttigöttgött. Käkar en hemsk thaimiddag i "den andra reston", sätter mig sen i förliga salongen som är närmast tom. Tar en gintonic och läser gårdagens GP (13:e), det är en lysande ledare om regeringens satsning på "läsa räkna skriva".

När vi lägger ut går jag upp på övre däck och kollar in Kiel lite. Fotar Kiel-kanalen, fartyg och fyren vid hamninloppet. Tyskarna börjar bli i bra form, jag får ducka två gånger för glödande cigarettfimpar som dom försöker kasta i motvinden. Jag förmodar att det nu ska festas hela natten lång. Man spelar kass eurodisneymusik utanför min hytt och skrålar. Jag lyssnar på Mark Lanegan för att slippa höra. Känner mig bara trött, ensam och slutkörd. Gammal.