Igår eftermiddag, efter mitt föredrag, kommer flera forskare fram till mig och uttrycker sin uppskattning. En vill ha mina data, en annan vill typ anställa mig på stubben (postdoc i Hamburg), min gamla handledare från Sverige var imponerad* och så vidare. Det var en framgång utan motstycke! Jag tror jag är värd det efter all kamp. Nu återstår bara att hålla tempot uppe fram till mållinjen i slutet av September.
*
vilket nästan var det roligaste av allt
Jag har fått tillbaka väskan med laptop och allt! En otrolig tur kombinerat med ganska omfattande detektivarbete gav tillslut utdelning. Phu!
Mitt föredrag gick bra, det kom ca 200 personer vilket är grymt. Salen var packad. Jag var svin-nervös. Fick några frågor som var väntade så det var lugnt.
Nu ska jag bara glida runt på lite föredrag och ha det gött i Nice.
Au revoir
Dom har hittat min laptop och enligt uppgift (long story) ska jag fa tillbaka den imorgon.
IT avd. pa labbet har skickat en gammal version av min presentation till mig som jag har uppdaterat med en lanad laptop. Folk ar grymt hjalpsamma. Jag ar inte ledsen langre. Sa imorgon 1100 smaller det. Mitt talk kommer bli asfett tror jag. Vi far se.
Peace
Nice ar nice. Jag har traffat manga bekanta som jag trodde. Det ar mkt trevligt och intensivt. Mindre trevligt ar att jag glomde min vaska med bla min laptop pa flygbussen. Den verkar inte ga att fa tillbaka, jag har forsokt varje dag flera gangar om dagen att ringa (dvs en fransktalande kompis ringer at mig). Sa nu far jag forsoka reparera mitt talk sa gott det gar. Allt var iallafall uppbackat sa det ar ingen storre fara. Dock otroligt retligt och ledsamt. Imorgon haller jag nagon sorts foredrag iallafall.
Hostade i natt igen. Det blir spännande och se när det slutar. Jag ser iallafall lite grann framemot att få se Nice, men framför allt att träffa alla kollegor och gamla vänner.
Jag ska flyga spännande turbopropellerflygplan + jet idag. Vädret verkar ha lugnat ner sig, det var ju värsta stormen på åratal i Södra Frankrike i förgår och igår. Men idag blåser det enligt uppgift 2.5 m/s i Nice, så det ska nog vara okej. Bara elen funkar och så.
Här är en till länk till hotellet och till mötet.
Det är något bättre. Jag har lyckats jobba en hel del. En jobbig sak som hängt över mig är klar. Jag drar till Nice i morgon. Hotellet verkar inte ha gratis wifi* så det kanske dröjer innan jag hör av mig här.
*
Borde vara lika självklart som att el ingår och ursnålt att ta betalt för!
Det känns inte det minsta roligt att åka till Nice. Jag gör det bara. Vi får se när jag kommer dit. Jag kanske hinner bli frisk innan hela konferensen är slut. Idag jobbade jag halva dagen och veckohandlade sen. Det knäckte mig helt. Det har nästan aldrig varit så synd om mig som det är idag.
Bild från direktsändningen, ögonblicket där Obama just svort eden och börjat tala.
Jepp. Jag har hostat sönder bröstkorgen. Men tack vare starka värktabletter sover jag några timmar. På bättringsvägen iallafall. Kan nog jobba lite i eftermiddag.
Jag har fått dundermedusin så nu blir jag frisk på ett kick ska ni se!
Droppar för ögat rött, supergiftpenicillinpiller mot hostan, kusin vitamin och en hostmedicin som inte har någon effekt men som är rätt god. Jag jobbar lite lagom hemifrån och youtubar roliga klipp för att bli frisk snabbare. Smolk i bägar'n dock; nu är C och Isa sjuka också. Typiskt.
En positiv nyhet för att balansera: jag kommer antagligen undervisa på en statistik-kurs på G.U. till hösten om dom får finansiering. Dom vill ha mig iallafall :)
Jaha. Nu har jag ett inflammerat öga också.
Jag jobbar dock hemma idag. Det får vara slut på dom oproduktiva dagarna.
Halsen känns som ett hett stelt rör ner till skärselden i lungorna. Jag hostar och väser. Isa härmar mina gutturala läten och håller mitt humör över självmordsnivån. Hon är så rolig. Hon dansade idag, en speciell dans, med subtila handrörelser, sen med dockan i långsamma piruettrörelser. Senare spelar hon gitarr och sjunger (slår på den och låter). Jag andas i kortakorta drag livrädd för att utlösa nästa hostattack som river i halsen och får lungorna att kännas som dom ska komma ut genom näsan. Jag kanske ska ta råden från kvinnorna i familjen som unisont uppmanar mig att uppsöka läkarvård? Men det har ju bara gått en vecka sen jag insjuknade i denna pest?
Jag vet att det finns många som är sjukare än mig, men vad hjälper det? Man måste ju få gnälla lite! Så.
Så, nu kan även hosta läggas till mina symptom. Hostan är från helvetet. Jag sover inte. När ska det ta slut?
Fortfarande inte frisk. Har iallafall lyckats jobba litelite hemifrån, men det verkar aldrig ge sig. Har förstås lekt lite med nya kameran och håller på som bäst med att lära mig den och memorera alla knappar. Jag lägger väl upp två bilder här.
Ha det fint.
Bild 1
Bild 243
Eftersom det är så synd om mig som aldrig blir frisk från min onda hals, tänkte jag konsumera till mig lite tröst. Jag beslöt mig sålunda efter mycket funderande för Canon 40D med en Tamron 17-50mm f2.8 istället för någon av "kit-gluggarna". Det blir fint tror jag.
Här är han brevid min gamla trotjänare Olympus C-8080, som jag kommer ha kvar för undervattensbruk dock (fantastisk kamera, men ack så långsam och oflexibel). Vår lilla fina fujifilm fick också vara med samt mitt nu då överhettade kreditkort för referens. ;) Bilden är tagen med mobben.
Jag har provkört Canonen lite och han framkallar ett stort leende på mina läppar. Det var det värt.
Såhär sa min dator idag:
Nautilus kan inte användas just nu på grund av ett oväntat fel från Bonobo när den skulle hitta fabriken. Om du dödar bonobo-activation-server och startar om Nautilus kanske problemet löser sig.
Det tyckte jag var gulligt. Lite som en saga. Ubuntu Linux är bra. Själv är jag nog på bättringsvägen, men stannar hemma idag också. Halsen.
Igår kom ett telefonsamtal. "Hello its the gasman". Gasmannen ville komma och inspektera gasen igen.
Så kom han då, gasmannen, i morse. Jag gömde mig under täcket och våndades i min förkylning jag just fått. C hanterade situationen ganska galant. Dock blev jag svårt besviken när han ställde den obligatoriska frågan om han kunde få låna toan. Jag hade sagt till tydligt att han inte skulle få det, med tankte på hur det gick sist. C sa ja och han tog god tid på sig där inne. Han stånkade och hade sig. En våldsam gasridå spred sig.
Tillslut var han klar och kunde fortsätta sin gasrunda i vardagsrummet där vi har en gasbrasa. Han eldade och hade sig med en sticka som det rök från. Det luktade polyeten. Det är inte giftigt sa gasmannen. Därpå frågade han om han skulle lämna gasbrasan igång (nej!) , gick efter att ha tagit sig en titt i hallskåpet och nöjt konstaterat att elen var kopplad till gasen, som sig bör.
Jag andades ut.
Kul att det verktyget jag använder för mitt doktorandprojekt vinner mer och mer mark ute i den riktiga världen. Då kanske man kan hoppas på något roligt jobb ändå sen.
Kolla här
http://www.iht.com/articles/2009/01/07/technology/program.php?page=1
Fick helkroppsmassage idag. Imogen skulle knåda min lekamen. Var supernervös innan. Ångest alltså. Omogen pillar väl inte på privata områden? Den där Allmogen överträder väl inga gränser? Nej, det heter ju helkroppsmassage och inte helsnoppsmassage. Jag är iallafall helt utspressad innan*. Så fort det börjar dock är jag lugn som en filbunke. Det var grymt. Imogen skötte sig. Gött. Därefter var jag så pass i mental form att jag bara gick in i en skoaffär, helt lugnt och köpte ett par fina dojjor. Gött.
Ikväll är det surpriseparty för en kollega som har slutat. Det blir nog kul.
En annan grej, jag måste bara få ur mig. Jag blir så trött. Man läser på GP merajobb.se om sånt där "jobba-på-fritiden" jobb. Man går in för att läsa mera och får ingen indikation på vad det rör sig om för jobb. Då kan man vara säker på att det är herbalife sekten som är i farten. Och mycket riktigt, det var det även denna gång. Ska dom aldrig ge upp? Eller varför inte informera om vad det är för skit dom vill att man ska jobba med på en gång, fast då skulle väl ingen klicka vidare får man anta.
Så nu känns det bättre.
Ha en underbar helg!
*
Jepp jag är en nevrotisk dramaqueen, jag vet
Idag var det en på jobbet som sa att jag var lik en alv (elf). Jag tror det är en komplimang, även om det var en man som sa det.
Men en ledtråd kanske är utseendet på dotterns öra när hon föddes:
Hemresa med fina SAS. Bekvämt.Förutom vissa detaljer.
Allt flöt tills vi var ett stop hemifrån med tåget ("first grate western aka worst late western"). Det bara stannar ute på ett gärde i ett sånt där jobbigt lutande läge. Först hette det att det var signalfel, sen att bakersta loket hade pajat. Vi kom iallafall iväg tillslut efter 35 minuter. Jag mumlade bittert om brittiska tågsystem och föråldrad teknik. Väl framme i Plymouth fick jag vatten på mitt kuvert igen när vi skulle åka hiss. Den funkade inte. Quasimodo kom dock till undsättning och ledsagade oss genom underjordiska gångar genom märkliga rum med stora maskiner som såg farliga och elektriska ut till en personalhiss. Ringaren-från-nottredam fick stänga den gigantiska dörren för hand och tom engelsmännen höjde på ögonbrynen en smula åt allt detta spektakel.
Sen hemma funkade inte internet. Jag blev runtkopplad på fantasifulla sätt (bla fick jag ett tonvalsalternativen tryck: 1. för problem med telefonen 2. för problem med teven... [tystnad]) till diverse olika supportpersoner och återigen bekräftas mina teorier om utnötningskrig mot kunderna, jag fick först grötskotten från helvetet, sen en läspande indier, tillslut fick jag en stillsam engelsman och tillsammans löste vi problemet.
Därefter var det dags att veckohandla eftersom kylen var tom. Jag satte mig i bilen och vred om nyckeln. Batteriet måste ha laddat ur för den var väldigt trött, tillslut starta den,tack o lov. Med hjärtat i halsgropen drog jag i väg. Väl framme vid affären upptäcker jag att jag glömt plånboken. Bara att gasa hemigen, hämta och börja om.
Nu är jag lite trött. Vi säger så.
Så var vi klara för den här gången. Helt plötsligt ska vi åka hem igen. Har hunnit 50% av alla saker typ.
Jag skulle kunna skriva om alla mysiga möten och all god mat vi har ätit*, men väljer att presentera följande betraktelse; jag är exakt som alla andra dumma svennar. Vi kan ta två exempel.
1.
Jag åker och handlar dagen innan nyår på bolaget. Inte smart. Det är 100000000000 pers och helt utrensat som en katastrof-film eller något. Totalhaveri av civilisationen. Roffa en skumpa och drog därifrån såfort jag kunde, vilket var extremt långsamt eftersom jag satt fast i en segseg trafiksmet med alla andra dumma svennar.
2.
Dagen efter nyårsafton. Nyårsdagen. Hela svenska folket vacklar ut på darriga ben och det är den dag på året det säljs mest pizza. Vad gör jag då? Jo sjukt korkat och medelsvenskt ringer man och beställer pizza OCH blir förvånad och förfärad över hur skogstokigt mycket folk det är i den lilla pizzerian. Folk är totalt brevid sig och står i mysbyxorna med svettig bakfylleblick. Fokus på bagarn. Kön. Din plats i kön. Den heliga. Gick inte han före? När beställde du din pizza? Jag beställde för 37 minuter sen och då sa dom 15 minuter. Ni hajar. Kaos. En liten gumma längst fram i kön, stod vid kassan och kramade en hundring så fingrarna vitnade. Efter att ha hållit ut bra, länge (ca 15 min.) brast det för gumman och hon bara: "jag har väntat såååå länge och alla andra får sina före mig. Jag tycker det är elakt". Och bagar'n bara: "ser du inte att vi jobbar? Vi sover inte!!".
Jag älskar att vara där. Jag är megasvenne! Idag njöt jag av den svenska naturen i sträng 90 minuters ilmarch, åtföljt av bastubad medelst tvagning, med syftet att bota försyndelserna i dessa dagar**.
Vi ses i England.
Cheers!
*
jag har gått upp totalt outrageous 4 kg för helvete
**
inget märktes på vågen givetvis.
