Morfar

En stolt italiensk morfar (min polares frus far) leker trädgårdsmästare med barnbarnet. Jag kommer å tänka på min egen morfar. När jag var liten var jag med honom jämt och påtade. Han hade snickrat till en liten miniskottkärra som jag hade och körde små lass. Jag minns dom underbara färska grönsakerna, blommade äppelträd, världens största rhododendron, bryggan ut i den ”egna” sjön med näckrosor och dom farliga bikuporna. Underbarast av allt var att få smaka nyslungad honung direkt ur slungan!

Jag har fått höra att en av dom första hela meningarna jag sa var "ofa gagga båse" (=morfars flagga blåser). Det är vackert.

Min morfar var en karlakarl. Han hade en hård uppväxt i skogarna norr om Göteborg och tog värvning i armén som 17 åring. Åkte till gränsen och låg och smög på ryssen som aldrig kom. Tyskarna släppte vi ju som bekant bara igenom. Pinsamt fegt. Men det är en annan historia.

Morfar hade tatuerade vältränade armar och hårda händer. Han var murare till yrket. När min mamma och hennes tre syskon var små, bodde man i en minimal lägenhet i Olskroken. Han cyklade över till Hisingen efter jobbet och byggde villan man senare flyttade till. Hisingen var bara hagar och skog då.

Det stora huset på landet vid sjön var bara en sommarstuga först, men byggdes ut successivt, med bastu och allt. Bastun användes året runt för stärkande vinterbad i isvaken i sjön. Morfar var mästare på att bränna sprit och det bjöds på den renaste finsprit efter badet. Men det fick inte jag smaka, jag var väl bara fyra år (jag smakade dock senare, när min mor fick en flaska i 50-års present).

Sen tog det slut. Det är en ledsam historia, en av dom mest smärtsamma i mitt liv. Passar inte här.

Min morfar. Ungefär 26 år senare, jag har knappt sett honom på alla dom åren, jag sitter på hans dödsbädd, håller honom i handen. Vi pratar om fotboll han verkar nöjd med laget jag håller på. Vi pratar om vad jag jobbar med nu och sådär. Han är helt glasklar i huvet. Berättar gamla anekdoter. Jag förstår att det är sista gången jag ser honom. Det sista jag säger innan jag säger adjö, är ”det finns inget agg, det ska du veta, det finns inget agg alls”.

Min morfar vars ansikte och namn jag bär.