Sverige sverige fosterland

Jag vet inte, men det känns som Sverige blir mer och mer avlägset.
Något som händer på andra sidan telefonen ett konstigt land. Lite efterblivet på något sätt och inte speciellt attraktivt för en ambitiös akademiker. Faktum är att jag inte tror på en framtid i Sverige alls. Inte om jag ska göra det jag gör. Köra färdtjänst kanske, men forska? Nej.

Men så tänker man på Bohuslän om sommaren. Då känner jag ganska stark vrede för att jag inte kan få ett anständigt jobb och köpa en kåk där. Inte för att jag är missnöjd med det jag gör här, det är grymt, underbart och det bästa som har hänt mig i karriärväg. Jag skulle kunna stanna för evigt.

Men jag kommer tillbaka ni kan vara lugna. Det ska lösa sig. Om jag så ska vara skeppare på en liten båt vilket jag älskar, eller köra russin i rullstol, så kommer jag.

Jag älskar Sverige.