Den stabila familjefadern

Isa kramar mig hårt när jag kommer hem i Torsdags. Helgen tillbringas med familjen. Man märker att man har varit saknad.

Idag fick både jag och Isa vaccinet fast olika tider. Jag höll på att svimma. Innan jag fick så babblade sjuksyrran om massa grejer, jag hör henne diffust genom något psykiskt filter, jag hade fyllt i ngt oklart på blanketten, jag bara svamlade till svar, hajar inte varför jag blev så nervös. Vi tar ett exempel på hur det kunde låta: syrran: "tillhör du nån riskgrupp?" jag: "jag vet!", nörsen: "???" jag: "alltså, inte vad jag vet", "..inte...", söstra: "du har fyllt i vet ej, på om du är riskgrupp" jag: ".....", varpå hon räknade upp alla möjliga stygga grejer man lider av om man är en riskgrupp, jag dementerar samtliga. Helt paj, svettig och yr är jag. Tillslut fick jag iallafall stickas. Anledningen till att jag tog "vet ej" var att det en gång i GP stod att man är riskgrupp om ens fru är gravid, det var därför jag kryssade så kommer jag på långt senare när jag är på väg därifrån i nån posttraumatisk dimma.

Senare på dan är vi på BVC jag och Isa och hon får sin sittandes i mitt knä. Här är det återigen någon nervös felkoppling från min sida, när sjuksyrran säger "hon ska få den i benet, du kan sätta henne i knät" då hör jag "hon ska få sprutan i knät" jag set ut som ett får. "???", en liten stund senare har vi arrangerat som hon vill och isa får den; hon reagerar knappt. Hon fick en Bamse-figur och valde katten Janson. Leksakerna hos doktorn var så roliga att hon inte ville gå. En tant började jiddra med henne om hur duktig hon var och bara blabla-mina barnbarn-blabla-sprutor och sånt-blabla, isa kollade lojt på tantan och vände sig åter mot leksakerna. Ignorera problemet. Jag har mycket att lära av min dotter.

Nu sitter jag här i min trista trea i gråaste gråvädret. Det finns bara en sak att göra: youtuba roliga klipp.