Okorrat debattinlägg för er att plåga er igenom eller ignorera

Det finns ytterst få, (flesta skulle säga inga) jobb för marinbiologer i Sverige.
Men ändå utbildas det ständigt nya. Bara till Biologprogrammet i Göteborg VT06, var det 98 sökande till 35 platser. Sannolikt hade dom alla förhoppningar om en ljusnande framtid.

För det man brinner för att göra det gör man. Man vill inte se att det inte går.
Det ska gå!

Man gör alla dessa hoppfulla studenter (biologerna är bara ett exempel) en otjänst genom att erbjuda alla dessa platser på universitetet.

Jag inser att det är ett kontroversiellt uttalande. Speciellt från en fil.mag. marinbiolog, som har (sitt på det relativt torra) en position som doktorand kanske. Men jag tycker nog man borde se över behovet i samhället istället för att utbilda personer till yrken som det uppenbarligen inte finns behov av. Det är i och för sig ganska paradoxalt att det inte skulle finnas behov av biologer när vi lever i en tid av fullständigt ekologiskt kaos. Det är sannerligen besynnerligt att det satsas så obegripligt lite på forskning inom det marina området från Svenskt håll. Var är klimatfrågorna? Var är forskningsgrupperna som skulle behövas?

Svaret är givetvis utomlands. I Frankrike, England, Tyskland, Spanien och så vidare. Här finns jobb, framtidstro och framför allt; det satsas. Vi måste bli bättre på att tillskansa oss dessa europeiska medel. Vi är för mesiga. Sitter och väntar på att staten ska ge oss pengar. Det håller inte.

Jag minns min fantastiskt härliga studietid vid Göteborgs Universitet. Några av mitt livs bästa år utan tvekan. Fantastiska lektorer (med vissa få undantag) och härliga människor man lärde känna. Men hela tiden fanns det där under ytan och man plockade då och då upp det; bristen på resurser och rädslan för framtida ekonomiskt haveri. Diskussionen kunde tex vara om man kunde ha råd att ha kvar forskningsfartyget nästa år och så vidare. Totalt vanvett från politiskt håll.

När ska politikerna inse att forskning måste ske på lång sikt. Det måste få ta tid. Det går att leverera snabbare undersökningar, självklart. Ett av huvudproblemen blir dock att man i brist på data (tidsserier tex) obönhörligen tvingas göra (i vissa fall verkligt stora) förenklingar och antaganden.

Detta "maskeras" i rapporter som ges ut av stora statliga organisationer och det är i stort sett omöjligt för en ickespecialist att se igenom. Dock; det är med stöd av (ibland trots) dessa rapporter, eller ännu värre, dessa rapporters tolkning genom ett massmedialt filter, som politikerna fattar sina beslut.

Missförstå mig inte, det är inte omoraliska forskare som hittar på resultat vi har att göra med eller så. Absolut inte. Det är fantastiskt skickliga experter som i en ständig "kniven mot strupen situation” gör det bästa av dom knappa resurser dom har.

Det kan se ut som vi har rätt bra koll på vad som pågår i våra hav. Men jag vågar nog påstå att så länge man inte gör ordentliga satsningar på långsiktiga forskningsprogram och provtagningsprogram, lever vi faktiskt i relativ okunskap och står totalt oförberedda när larmrapporterna sen börjar (eller fortsätter kanske jag ska säga) dugga.

Min sannolikt kontroversiella konklusion lyder; satsa på kvalité och mindre på kvantitet. Vi behöver inte tusentals arbetslösa akademiker. Vi behöver inte heller hundratusentals akademiker som utför tjänster långt under deras kompetensnivå. Det är bortkastade skattepengar. Vad vi behöver är en satsning på spjutspetsen. Forskningen.