*sjunger* Its the final countdown dönönö dönönönönö

Samlar förvirrat mina persedlar och tankar.

Är mest nervös för att jag ska gå upp tidigt som synden imorgon för att hinna med tåget. Det viktiga mötet känns sköj bara. Som att vara med i en film typ. Bara för det är i England är det inte riktigt på riktigt. Så känns det. Man ser sig själv göra grejjer och det blir tydligen bra på något sätt. Dom är imponerade t.o.m. Jag hajar inget. Kör på bara.

Oh, jag kom på en grej jag är nervös över; lillbrollan har en helvetesförkylning som kommer drabba mig med. Jag tycker inte det minsta synd om honom (ok lite), oroar mig endast för den eventuella smittorisken. MegaEgo.

Vi ses snart!

Peace