Jävligt okej dag

Äntligen är jag färdig med en gigantisk och hiskligt invecklad pusselbit i mitt projekt. Siffrorna jag kollar på är helt rimliga jämfört med litteraturen och data. Det är som att hitta ljusknappen efter att ha trevat runt i ett 100000 kvadratmeter stort rum i mörkret i två år. Och dessutom hittar jag en extra dosa snus* i en jacka jag inte använt på ett slag.

Jag vågar nästan inte tro att det är sant. Katastrofen väntar säkert runt hörnet. Jag backar upp med massor av alternativa förklaringar och statistik och extra kapitel om någorlunda relaterade saker avsedda att imponera på framtida bedömare. Hängslen, livrem, hjälm och stora stora hörselskydd. Min ena handledare dök upp helt plötsligt på mitt rum, för första gången i år tror jag, exakt när jag tog en liten paus för ovanlighetens skull** och stod och kollade ut genom fönstret. - Varför står du där och kollar ut genom fönstret, sätt igång med att bli klar med din avhandling, säger han (en viss typ av humor från hans sida). Sen, uppmuntrar han mig med att berätta att hans andra dr.student antagligen kommer bli underkänd.

Tur att jag hade en bra dag. Idag är jag untouchable!

*
I helt ok skick
**
måste ta mer pauser, jag vet jag vet. Furious activity is not a substitute for understanding!