Tibet, Metallica och Cliff Barnes

Vi tar takeaway. Special från Tibet. Gudomligt!

Jag åker och hämtar med bilen, spelar nya Metallica så högt det går. Det är härligt. Lite som när man var nästan 15 och gasade iväg med en nytrimmad moped. Softkriminell. Men familjefar i lagligt fordon i laglig hastighet. Sansat.

När man var liten fanns inte take away, vi bodde på landet. En enstaka gång åkte man in ända till stan och köpte stekt spaghetti med räkor (numer skulle man kalla det wokade nudels). Det var exotiskt. Cliff Barnes i Dallas hade jämt take away kartonger. Det skulle sannolikt understryka vilken loser han var jämfört med Ewings gigantiska familjemiddagar (som nog förstördes av dramatiska gräl iofs.), men jag diggade det. Cliff är min favorit. Underdoggen. Losern. Suputen.

I morgon blir det middag hos en ganska berömd farbror, som dessutom och viktigare, är väldigt trevlig. Min "mentor" Dr Roger Harris.