Religion

Var i kyrkan igår. CoK’s dotters dop. Det var en ganska vacker ceremoni och inte för lång. Barnet, var jättesöt, höll sig lugn och så tom glad ut när prällen höll henne. Jag kände mig obekväm och klumpig i kyrkan. Som om jag var syndig och omoralisk. Det stämmer ju säkert.

Jag är inte speciellt religiös. Jag tror på en inneboende kraft i människan, som är god, som man kan prata med, som tröstar en och som även kan baila ut en ur knipor. Jag har faktiskt vid några få tillfällen tom bett till gud. ”Fader vår som är i himmelen se till mig som liten är, vart jag mig i världen vänder är jag i dina händer” eller något sådant bad jag en gång när jag var ute på sjön i en liten båt mitt i natten och det åskade. Blixten slog ner ca 100 meter från båten, men jag överlevde det med. Den gången var jag ensam befälhavare, med 12 passagerare ombord och kunde ju inte ”balla ur”. Man håller stilen och tröstar alla andra.

Då kan man säga att det vi kallar ”gud” faktiskt tröstade mig och sa ”take it easy, det här går bra”. Coolt. Men sen har jag lite svårt för det där mumbojumbot dom har för sig i kyrkan, även om det lixom inte är direkt av ondo, ibland känns det tom ok. Så är det för mig i alla fall. Fan jag kanske är kristen ändå? Men all religiös fanatism ute i världen får en att känna en aversion mot all religion. Det blir motstridiga känslor. Jag skulle faktiskt vilja hänge mig, men det går bara inte. Logikern i mig sätter stopp för det. Amen.

Kvällsprogrammet bestod sen i att spela spel och umgås hos P och L. Ett nytt spel, Orangino, som gick ut på att kunna varandras personligheter testades. Det var sköj. Massor av glögg, vin och avslutningsvis öl inmundigades. Och jag är ta mig fan inte bakfull denna gången heller! Gud vare prisad ;)